Jag låter denna sida vila ett tag.
Jag håller denna sida vilande just nu som ni säkert märkt. Skolan tar mycket tid och har inte så
mycket att skriva om mer än att jag är så tacksam för att ni hjälper mig med barnen i Banjara Basti.
Tack för att ni är inne och kollar på auktions sidan.
Hur man gör om man vill hjälpa mig att hjälpa.
Man kan vilja göra mycket här i världen. Vart man än vänder sig så är det något som man vill göra för någon annan människa eller djur. Överallt i världen finns det någon som behöver ha hjälp. Jag har valt att hjälpa dem i Indien, mycket för att jag nu har varit där, jag vet att pengarna går dit de skall. Ingen tar ut pengar i lön eller annat utan pengarna går till sådant som hjälper de i Banjara Basti.
De använder sina hjärtan när de hjälper.
Så här kan man göra:
Bidrag till elevhemmet och barnen kan sättas in på
Bg 759-8816 skriv "TimElevhem", så går det direkt in till AVI,
så ser de att det kommer in via mig.
Glöm inte att skriva ert eget namn så att jag kan tacka sen.
Banjara Basti behöver allt! Det betyder att, oavsett i vilken form du kan stödja dem, är det mycket viktigt och en stor hjälp för dem - även om det bara är din närvaro! Alla hjälper på sitt sätt, om inte pengar finns så sprid gärna detta så att fler kanske vill hjälpa. Allt räknas, alla har inte pengar men man kan hjälpa ändå.
5 kronor är mer än 0 kronor, man ger det man kan.
Jag TACKAR alla som vill bidaga och hjälpa mig att sprida detta.
I dag tar jag en herre.
Ja jag har ju inte bara tjejer som stöttar mig, jag har även killar och en av dem är Olle Ridegård. Det är en kille som har arbetat med mamma och pappa. Han är väldigt ofta på besök hos oss, han påminner lite om min morfar. Är lika snäll och väldigt snäll mot alla våra djur. Han har också stöttat mig hela vägen, han skulle säkert tycka att det var kul att åka ner till Indien. Får försöka att locka ner honom.
Lite blandade bilder från min resa.
Bygget av elevhemmet går framåt.
Vill visa lite av Madan Singh's bilder på elevhemmet. De ser så glada ut när
de arbetar. Kanske inte så modernt men det ser ut att bli fint.
Man drar musen över bilden och trycker så blir bilden större.
Ännu en "häxa".
Ja Jeanette Lilitha Bencze heter en annan tjej som har stöttat mig hela tiden och spridit mitt budskap eller vad man kan kalla det. Hon är en prästinna och har skrivit en bok, vem vet hon kanske skriver en bok om mig en dag :)
Det verkar som att just häxor gillar att hjälpa andra, eller som mamma säger. Vi är skapta för att hjälpa varandra. Ni kan läsa om henne i hennes egen blogg som ni hittar HÄR. Det är svårt att skriva så jag hoppas att ingen tar illa upp, då jag försöker visa att jag är tacksam för all hjälp jag får för att kunna hjälpa.
Hade varit kul om jag fick alla som hjälper att resa ner och se själv hur fint där är.
En annan "busig" bloggare.
Ja skulle ju skriva lite om alla er som stöttar mig i min kamp för Banjara Basti. Här är en tjej som har åsikter och väldigt bra sådana. Hon är i sin bästa ålder enligt henne själv och så har hon tre underverk och en sambo. Varje månad skänker hon till någon eller några behövande och jag har fått min beskärda del till barnen i Banjara Basti.
Om alla hade varit som denna tjejen som heter Linda Åkesson så skulle vi inte ha några fattiga. Det är svårt att länka till hennes bloggar då de försvinner. Jag hoppas att jag lockat henne så pass att jag får henne att ta med sin familj och besöka Banjara Basti själv. Tror att hon hade gillat detta. Detta är också en av min mammas vänner.
Det var allt för idag, hoppas ni har en trevlig kväll.
Många bäckar små.
Min mamma har många fina vänner, hon brukar säga att man ser vad man är för någon person genom att titta på sina vänner. Alltså måste jag ha en väldigt fin mamma, fast det visste jag redan.
Många av dessa vänner har stöttat mig genom start, insamlingar, resan fram till nu. Det blir bara fler och fler. En tjej speciellt har följt mig från starten och nu har hon skrivit om mig i sin blogg, att man kan få ihop så mycket fint om mig är lite ofattbart. Jag är 18 år och har precis börjat fatta vad som händer i världen.
Tänkte göra en presentation av de som sticker ut av hennes vänner, så jag börjar med Marita, enligt mamma en riktig häxa. Som bryr sig om alla andra och i mellanåt glömmer sig själv. Hon har två barn och en hund Lollan. HÄR inne kan ni läsa hennes ord om mig och passa på att läsa hennes blogg. Intressant och rolig läsning.
Det inte bara pengar som räknas i en "insamlings kampanj" som jag gör, utan alla dessa snälla människor som hjälper till att sprida detta. Hur skall man annars veta att andra har det svårt och att man kan hjälpa till. Jag tackar Marita, och hoppas att hon har det bra.
Är inte så osynlig längre.
Jag har hamnat i Tidningen igen. Var hos min flickvän när mina föräldrar ringde och sa att jag var i tidningen. Det är kul men blir samtidigt lite rädd att ni skall tröttna på mitt nylle. Mitt motto är att få så mycket hjälp till "mina" barn i Indien. Inte att försöka spränga antal bilder i tidningen. Fast jag erkänner det är kul. Helst nu när jag fått en hund också ( syrrans hund )
Nä jag är tacksam för allt intresse som handlar om mej och Banjara Basti. Ju fler som fastnar för de underbara,
glada barnen där nere, ju gladare blir jag.
Jag visar här iallafall minhelside bild och hoppas att detta för något gott med sig.
Detta är speciellt, veckans hjälte.........passar inte in på mig. Jag är ingen hjälte utan en vanlig kille som vill göra något bra. Aftonbladet ha iallafall en härlig inställning, de tar fram alla möjliga människor och visar att jorden är i goda händer. Ett minne för livet.
Trött och så har jag ont, trevlig helg......
Det är för bland annat dessa underbara barn jag försöker få i hop pengar. De skall få chansen att ha det som jag och andra i Sverige. De skall kunna gå i skolan och ha mat på bordet. Det borde vara alla barn i världens rättigheter.
Jag blev nominerad av en god vän, fick reda på det samma dag jag skulle resa upp.
Att bli nominerad av någon är ett stort betyg på att man har lyckas med det man vill få fram. Jag vill kunna hjälpa barnen nere i Banjara Basti så att de kan få samma rättigheter som jag att få gå i skola och att äta varje dag, att de skall kunna välja själv hur deras liv skall utvecklas.
Jag åkte upp 80 mil tur och retur bara för att få lära mig att tillhör man inte en speciell grupp så har man inte en chans. Jag tillhör inte pingstkyrkan alltså skulle jag inte kunna vinna ens om jag stod själv som nominerad. Inget ont om dem nu utan detta är hur jag kände det när de tog emot mig.
Jag undrar bara varför de lät mig bli nominerad??? Vi var några stycken som bara stod där och inte visste om vi vunnit eller ej, vi skulle vara där kl. 18,30, då fick vi reda på var vi skulle stå. Sen fick man vänta till kl. 22,00 då denna gala började, det var tre äldre som vann. Duktiga människor, det misstror jag inte men om det är en ungdoms gala varför vann ingen av ungdomarna då? Borde man inte prisa de unga så att de fortsätter denna väg, med bra uppmuntran?
Ingen av oss andra fick berätta vad vi gjort eller hade för drömmar, vi blev bara bortskuffade. Dem jag stod med hade så myckert att berätta men ingen som lyssnade. Vi var ingenting! De visste att jag var sjuk, men brydde de sig om att jag skulle resa så långt bara för att bli så tråkigt behandlad, de kunde åtminstonde bjudit på en läsk!!! Skulle inte villja tillhöra en grupp av människor som gör så mot andra. De andra var inte heller så glada.
Jag tackar min mamma och flickvän som trodde på mig och även Anna, ni tror på mig och jag kommer inte att svika ert förtroende. Jag kommer att kämpa vidare, jag hade tagit dessa prispengar om jag vunnit och gett dem vidare, det är vad jag tror på.
Vem vet kanske blir jag nominerad till något annat och vinner stora pengar så att elevhemmet kan byggas färdigt.
Mina drömmar kan ingen ta i från mig, bara pengar som jag hellre hade gett vidare till "mina barn" istället för till bensin pengar för en otroligt lång resa eftersom min kropp inte gillar att bli plågad så länge. Nu kommer det att ta några dagar innan jag blir okej igen.
Nä sommaren har precis börjat och jag kommer nog på något som kan hjälpa mitt mål att komma framåt. Jag har många här som stöttar mig och det känns kanon fint. Tack för att ni tror på mig.
Livet är för kort för att bli sur och vresig som mamma säger.
Elevhemmet behöver hjälp.
Nu har arbetet varit igång ett tag med att bygga ett elevhem i Kanwar Pura. Problemet är att pengarna börjar ta slut nu så man måste stoppa bygget för att vänta på att mer pengar kommer in. De har kommit upp till fönsternivå. Jag tycker inte om att tigga men detta är så viktigt. För att barnen skall få en framtid och själva kunna fortsätta arbe...tet när de blir vuxna. Kunskap är makt, och det behövs för att fattigdomen skall övervinnas.
Har du en 5:a eller mer över, varenda krona är viktigt. Inget bidrag är för litet.
Bidrag till elevhemmet kan sättas in på Bg 759-8816? Detta kontot går direkt till AVI http://www.volontarindien.se/
Glöm inte att skriva ditt namn och märk bidraget med "TimElevhem"
Är du intresserad att veta mer?
Kontakta mig eller gå in på AVIS hemsida.
Snälla sprid gärna detta så att så många som möjligt kan få chansen att hjälpa.
Bidrag till elevhemmet kan sättas in på Bg 759-8816 skriv "TimElevhem"
Jag har blivit nominerad.
Har blivit nominerad till Pingst Ung Hjältestipendium Gala, vet inte riktigt vad det är men det händer på Lördag. http://www.pingstung.se/galan/om-galan. Vet inte vem som nominerat mig men jag tackar för chansen till detta. Skall försöka ordna skjuts upp så att jag kan deltaga. Det är på kvällen så jag har inte några planer på hur allt skall ordna sig. Hoppas att detta kan vara en positiv sak för barnen i Banjara Basti och AVI. Vet inte var Nyhemshallen på Nyhem är ännu, men det skall jag ta reda på vet bara att det är i mitten av Sverige.
Tack för att NI har gjort detta möjligt.
Gogon Litri
I dag har jag satt in pengar till två fadderbarn Gogon och Litri det blir 400 kronor
i månaden tills de blir vuxna. Sen satte jag in 4000 kr till barnhemsprojektet så att
bygget kan gå framåt och så pengar till två getter, getterna kan gå på mellan 600
till 1000 kronor. Skall börja titta på hur jag skall ordna det för framtiden med Indien
och AVI. Mycket jag vill, skall se hur jag skall lägga upp det.
Nu har jag tagit studenten och det känns både bra och dåligt. Framtiden är
som ett tomt blad. Vill så mycket men vet inte vad jag skall välja. Har sökt
utbildning till socionom för jag vill bli akut kurator. Men samtidigt vill jag i
väg och se om jag kan göra mer ute i vida världen. Vet bara inte hur och
vad man kan göra, måste ju ha lite pengar så att jag kan äta och bo. Har
någon av er något tips eller råd så snälla berätta.
Vill jättegärna ner till Banjara basti igen, personalen och Madan, saknar dem
så mycket. Har jag tur så träffar jag Signhild Örnberg som jag missade sist,
hon har varit en stor hjälp hela tiden. Jag blev nog en ny människa när jag
var där nere på grund av att jag fick se så mycket som jag aldrig hade
kunnat föreställa mig. Det går faktiskt att hjälpa, inte som många sagt till
mig att det är inte lönt eftersom mellanhänder tar allt. Där vågar jag påstå
att AVI är perfekta, de ger all sin tid och kraft och alla pengar går till deras
projekt. De bryr sig.
Jag skall försöka att bättra mig med skrivandet, ibland går det och i mellanåt
så glömmer jag av det. Vet inte vem jag kan skylla på. :)
Hemma men jobbar fortfarande
Hej alla, tyvärr har det inte varit ett inlägg på ett tag. Jag blev såklart väldigt sjuk när jag kom hem, vila och försöka ta igen allt jag missat i Sverige.
Jag jobbar fortfarande med projektet, skriver powerpoints, pratar med Madan etc.
Om mindre än 2 veckor ska jag ha en redovisning inför skolan om vad jag upplevt och berätta lite. Om 2-3 veckor ska jag redovisa om religionen Hindusm för min klass, jag ska bli intervjuad av skol tidningen och även hjälpa studenter på min skola som funderar att bli volontärer. Jag håller på med två powerpoints, räknar pengar som ni har bidragit med, sedan ska det skickas till Madan och såklart är hela min familj/vänner glada att jag är hemma så lite upptagen med det också, allt detta samtidigt som jag är sjuk.
Om ni har frågor, vill ha bilder från resan eller bara vill prata så kontakta mig gärna på facebook eller lämna en kommentar här.
Inlägg om Kastsystemet i Indien.
Brahmins: Präster, lärda personer.
Kshatriyas: Krigare och kungar
Vaishyas: Bönder och affärsman
Shudras: Jobbade för Brahmins och Kshatriyas som hjälpare exempel städare.
Untouchables: Vissa uteslöts helt, utfryst av alla andra för deras orena sätt att leva eller orena jobb. Därför räknas de som untouchable och om någon rörde dem så behövde de ta en dusch för att "rena sig".
Den kast din äldre generation hade är permanent, exempel hur många generationer det än går. Så kommer din familj alltid vara den kast som dina förfäder var. Om du är en Shudras kan du aldrig bli en Brahmins och som jag har förstått så har regeringen allas kast nerskrivna.
Byta religion är tillåtet.
Barnen kommer alltid att ha pappans kast, aldrig deras mors kast. Om en brahmins man gifter sig med en vaishyas kvinna kommer barnen att bli brahmins. Tyvärr kommer den första generationen få leva ett väldigt obekvämt liv, speciellt om de bor ute i en by. Folk kommer prata om det med varandra, typ som skit snack är ett simpel förklaring. Allt detta för folk vet att mamman var från lägre kast.
Finns faktiskt ett sätt att ändra kast och det är genom gifte mål, som sagt barnen och kvinnan kommer få mannens kast. De kan också både gå upp och ner i kast beroende på vilken kast mannen kommer ifrån.
1200 år före Kristus blev kast konstruerat. Det är skrivet om kastsystemet någonstans i väldigt gamla böcker.
Jobb / säten är reserverade för låg kast människor. Några vaishyas också beroende på deras livstil. Alla i shudras och untouchables har reserverade säten när det gäller jobb (untouchables räknas som shudras när det gäller arbete), man skriver även ner vilket kast man är ifrån när man söker jobb.
Brahmins gör aldrig fysiskt arbete, de kallas ofta "fuskare" för de lurade folk att göra saker åt dem.
Kshatriyas lurar inte folk, de tvingar dem istället och i äldre dar så blev många avrättade om de inte gjorde som Kshatriyas ville.
Vaishyas måste arbeta för att få boende, mat. De hade inga andra kunskaper än att vara affärsmän eller bönder så de kunde inte lura någon, de fick oftast ingen respekt men de brydde sig inte vem som styrde landet. De fokuserade på sitt jobb för det fanns alltid jobb och om de börja fokusera på annat kunde de förlora jobbet.
Shudras är de två första kast hjälpare, de gjorde allt skit jobb för dem så de fick livsmedel och ibland lite boende. Men aldrig pengar.
Varje kast har sin egen "värdering" beroende på livstil och beteende, därför finns där hundratals olika kast inom varje kast... Låter komplicerat jag vet, om man räknar så finns det mer än 1600 olika kasts inom de Brahmins, kshatriyas, vaishyas, shudras och untouchables.
Varje kast har sina egna ritualer och traditioner. Beroende även om de är vegetarianer eller köttätare.
1947 när britterna lämnade och gav lika stor makt till alla, ingen mer diskrimenering beroende på kast. Alla jobb blev också öppnade och brydde sig inte om kast mer.
Innan hade du olika yrken baserat på din kast, för fadern lärde sonen/dottern hans kunskaper som ingen annan visste och på så sätt fortsatte nästa generation hans arbete.
Hoppas jag fick med allt nu, om ni har frågor lämna bara en kommentar och jag ska göra mitt bästa att ge er svar. Går också läsa på internet om detta var intressant.
Kshatriyas: Krigare och kungar
Vaishyas: Bönder och affärsman
Shudras: Jobbade för Brahmins och Kshatriyas som hjälpare exempel städare.
Untouchables: Vissa uteslöts helt, utfryst av alla andra för deras orena sätt att leva eller orena jobb. Därför räknas de som untouchable och om någon rörde dem så behövde de ta en dusch för att "rena sig".
Den kast din äldre generation hade är permanent, exempel hur många generationer det än går. Så kommer din familj alltid vara den kast som dina förfäder var. Om du är en Shudras kan du aldrig bli en Brahmins och som jag har förstått så har regeringen allas kast nerskrivna.
Byta religion är tillåtet.
Barnen kommer alltid att ha pappans kast, aldrig deras mors kast. Om en brahmins man gifter sig med en vaishyas kvinna kommer barnen att bli brahmins. Tyvärr kommer den första generationen få leva ett väldigt obekvämt liv, speciellt om de bor ute i en by. Folk kommer prata om det med varandra, typ som skit snack är ett simpel förklaring. Allt detta för folk vet att mamman var från lägre kast.
Finns faktiskt ett sätt att ändra kast och det är genom gifte mål, som sagt barnen och kvinnan kommer få mannens kast. De kan också både gå upp och ner i kast beroende på vilken kast mannen kommer ifrån.
1200 år före Kristus blev kast konstruerat. Det är skrivet om kastsystemet någonstans i väldigt gamla böcker.
Jobb / säten är reserverade för låg kast människor. Några vaishyas också beroende på deras livstil. Alla i shudras och untouchables har reserverade säten när det gäller jobb (untouchables räknas som shudras när det gäller arbete), man skriver även ner vilket kast man är ifrån när man söker jobb.
Brahmins gör aldrig fysiskt arbete, de kallas ofta "fuskare" för de lurade folk att göra saker åt dem.
Kshatriyas lurar inte folk, de tvingar dem istället och i äldre dar så blev många avrättade om de inte gjorde som Kshatriyas ville.
Vaishyas måste arbeta för att få boende, mat. De hade inga andra kunskaper än att vara affärsmän eller bönder så de kunde inte lura någon, de fick oftast ingen respekt men de brydde sig inte vem som styrde landet. De fokuserade på sitt jobb för det fanns alltid jobb och om de börja fokusera på annat kunde de förlora jobbet.
Shudras är de två första kast hjälpare, de gjorde allt skit jobb för dem så de fick livsmedel och ibland lite boende. Men aldrig pengar.
Varje kast har sin egen "värdering" beroende på livstil och beteende, därför finns där hundratals olika kast inom varje kast... Låter komplicerat jag vet, om man räknar så finns det mer än 1600 olika kasts inom de Brahmins, kshatriyas, vaishyas, shudras och untouchables.
Varje kast har sina egna ritualer och traditioner. Beroende även om de är vegetarianer eller köttätare.
1947 när britterna lämnade och gav lika stor makt till alla, ingen mer diskrimenering beroende på kast. Alla jobb blev också öppnade och brydde sig inte om kast mer.
Innan hade du olika yrken baserat på din kast, för fadern lärde sonen/dottern hans kunskaper som ingen annan visste och på så sätt fortsatte nästa generation hans arbete.
Hoppas jag fick med allt nu, om ni har frågor lämna bara en kommentar och jag ska göra mitt bästa att ge er svar. Går också läsa på internet om detta var intressant.
Åka hem imorgon
Hej alla, idag träffade vi barnen en sista gång innan vi åker. Jenifer hade med sig armband som vi delade ut, slutade med att jag fick åtta tjejer som satte dem på mig. Så nu har jag fem armband på vänster arm och tre på högern, jag vet också nu hur mitt namn stavas på hindu. Tjejen som skrev om mig och berättade historian om hunden som jag nämnt innan visade mig, har en bild på det. Hennes namn är Dibty och är nog min favorit... Ja, jag har en favorit men tror att alla har en eller två, men såklart kommer jag sakna alla barnen lika mycket och hinduläraren. Sen träffar jag inte jenifer(andra volontären som är med mig för de som inte visste) heller men lite enklare att hålla kontakt med henne.
Hinduläraren och Dibty frågade om mitt telefonnummer och address så de kunde hålla kontakt med mig. Jag gav dem båda nummer, address och hemnummer. Hoppas att de skickar ett brev eller ringer någon gång, både Dibty och hinduläraren är "medelklass". De är inte jätte fattiga men de lever inte i lyx.
Jag har också skrivit ut bilder på dem som jag ska be madan ge de till dem nästa gång han är i banjara basti. Som en liten present.
Annars var vårt avslut bra, vi lekte lite... Hade lite skola och jag satt med Dibty medan hon ritade så skulle jag gissa vad det var för något, sen bytade vi så jag ritade och hon gissade.
Råkade också få något konstig svart färg i ansiktet idag, lite pinsamt men det gick bort.
Medan vi delade ut armband så hjälpte Madan oss också att dela ut kakor, som tur var fick alla två vars. Vi var lite rädda att de inte skulle räcka till alla.
Dibty skriver såklart finare än mig...
(foto av tina, en av barnen i banjara)
(foto av och henna målningen av jenifer)
Hinduläraren och Dibty frågade om mitt telefonnummer och address så de kunde hålla kontakt med mig. Jag gav dem båda nummer, address och hemnummer. Hoppas att de skickar ett brev eller ringer någon gång, både Dibty och hinduläraren är "medelklass". De är inte jätte fattiga men de lever inte i lyx.
Jag har också skrivit ut bilder på dem som jag ska be madan ge de till dem nästa gång han är i banjara basti. Som en liten present.
Annars var vårt avslut bra, vi lekte lite... Hade lite skola och jag satt med Dibty medan hon ritade så skulle jag gissa vad det var för något, sen bytade vi så jag ritade och hon gissade.
Råkade också få något konstig svart färg i ansiktet idag, lite pinsamt men det gick bort.
Medan vi delade ut armband så hjälpte Madan oss också att dela ut kakor, som tur var fick alla två vars. Vi var lite rädda att de inte skulle räcka till alla.
Dibty skriver såklart finare än mig...
(foto av tina, en av barnen i banjara)(foto av och henna målningen av jenifer)
