Hej alla, tyvärr har det inte varit ett inlägg på ett tag. Jag blev såklart väldigt sjuk när jag kom hem, vila och försöka ta igen allt jag missat i Sverige.

Brahmins: Präster, lärda personer.
Kshatriyas: Krigare och kungar
Vaishyas: Bönder och affärsman
Shudras: Jobbade för Brahmins och Kshatriyas som hjälpare exempel städare.

Untouchables: Vissa uteslöts helt, utfryst av alla andra för deras orena sätt att leva eller orena jobb. Därför räknas de som untouchable och om någon rörde dem så behövde de ta en dusch för att "rena sig".

Den kast din äldre generation hade är permanent, exempel hur många generationer det än går. Så kommer din familj alltid vara den kast som dina förfäder var. Om du är en Shudras kan du aldrig bli en Brahmins och som jag har förstått så har regeringen allas kast nerskrivna.

Byta religion är tillåtet.

Barnen kommer alltid att ha pappans kast, aldrig deras mors kast. Om en brahmins man gifter sig med en vaishyas kvinna kommer barnen att bli brahmins. Tyvärr kommer den första generationen få leva ett väldigt obekvämt liv, speciellt om de bor ute i en by. Folk kommer prata om det med varandra, typ som skit snack är ett simpel förklaring. Allt detta för folk vet att mamman var från lägre kast.

Finns faktiskt ett sätt att ändra kast och det är genom gifte mål, som sagt barnen och kvinnan kommer få mannens kast. De kan också både gå upp och ner i kast beroende på vilken kast mannen kommer ifrån.

1200 år före Kristus blev kast konstruerat. Det är skrivet om kastsystemet någonstans i väldigt gamla böcker. 

Jobb / säten är reserverade för låg kast människor. Några vaishyas också beroende på deras livstil. Alla i shudras och untouchables har reserverade säten när det gäller jobb (untouchables räknas som shudras när det gäller arbete), man skriver även ner vilket kast man är ifrån när man söker jobb.

Brahmins gör aldrig fysiskt arbete, de kallas ofta "fuskare" för de lurade folk att göra saker åt dem.

Kshatriyas lurar inte folk, de tvingar dem istället och i äldre dar så blev många avrättade om de inte gjorde som Kshatriyas ville.

Vaishyas måste arbeta för att få boende, mat. De hade inga andra kunskaper än att vara affärsmän eller bönder så de kunde inte lura någon, de fick oftast ingen respekt men de brydde sig inte vem som styrde landet. De fokuserade på sitt jobb för det fanns alltid jobb och om de börja fokusera på annat kunde de förlora jobbet.

Shudras är de två första kast hjälpare, de gjorde allt skit jobb för dem så de fick livsmedel och ibland lite boende. Men aldrig pengar.


Varje kast har sin egen "värdering" beroende på livstil och beteende, därför finns där hundratals olika kast inom varje kast... Låter komplicerat jag vet, om man räknar så finns det mer än 1600 olika kasts inom de Brahmins, kshatriyas, vaishyas, shudras och untouchables.

Varje kast har sina egna ritualer och traditioner. Beroende även om de är vegetarianer eller köttätare.

1947 när britterna lämnade och gav lika stor makt till alla, ingen mer diskrimenering beroende på kast. Alla jobb blev också öppnade och brydde sig inte om kast mer.

Innan hade du olika yrken baserat på din kast, för fadern lärde sonen/dottern hans kunskaper som ingen annan visste och på så sätt fortsatte nästa generation hans arbete.

Hoppas jag fick med allt nu, om ni har frågor lämna bara en kommentar och jag ska göra mitt bästa att ge er svar. Går också läsa på internet om detta var intressant.

Hej alla, idag träffade vi barnen en sista gång innan vi åker. Jenifer hade med sig armband som vi delade ut, slutade med att jag fick åtta tjejer som satte dem på mig. Så nu har jag fem armband på vänster arm och tre på högern, jag vet också nu hur mitt namn stavas på hindu. Tjejen som skrev om mig och berättade historian om hunden som jag nämnt innan visade mig, har en bild på det. Hennes namn är Dibty och är nog min favorit... Ja, jag har en favorit men tror att alla har en eller två, men såklart kommer jag sakna alla barnen lika mycket och hinduläraren. Sen träffar jag inte jenifer(andra volontären som är med mig för de som inte visste) heller men lite enklare att hålla kontakt med henne.

Hinduläraren och Dibty frågade om mitt telefonnummer och address så de kunde hålla kontakt med mig. Jag gav dem båda nummer, address och hemnummer. Hoppas att de skickar ett brev eller ringer någon gång, både Dibty och hinduläraren är "medelklass". De är inte jätte fattiga men de lever inte i lyx.

Jag har också skrivit ut bilder på dem som jag ska be madan ge de till dem nästa gång han är i banjara basti. Som en liten present.

Annars var vårt avslut bra, vi lekte lite... Hade lite skola och jag satt med Dibty medan hon ritade så skulle jag gissa vad det var för något, sen bytade vi så jag ritade och hon gissade.

Råkade också få något konstig svart färg i ansiktet idag, lite pinsamt men det gick bort.

Medan vi delade ut armband så hjälpte Madan oss också att dela ut kakor, som tur var fick alla två vars. Vi var lite rädda att de inte skulle räcka till alla.


Dibty skriver såklart finare än mig...
(foto av tina, en av barnen i banjara)

(foto av och henna målningen av jenifer)

Nu börjar det närma sig slutet, jag kommer hem på fredag. Sista gången vi åker till banjara basti imorgon, kommer sakna barnen, madan, familjen och hindu läraren. På torsdag blir det packa och hoppas att man inte glömmer något, sedan en 7-8 timmars bilresa till New delhi.

Idag var det faktiskt inte så många barn, de har en festival så många hade duschat och var påväg till ett tempel där de ska offra en get sedan äta den. (Bara icke vegetarianer gör denna festivalen) Så det var lugnt och slappna av.

Såg precis att jag har 1484 bilder på kameran, tyvärr kan jag inte ladda upp alla... Inte med detta internet, kanske när jag kommer hem.

En väldigt smart tjej skrev om mig, tog en väldigt dålig bild på det men ska lägga upp den ändå. Tyvärr visste hon inte hur man stava mitt namn, men jaja... Det var fint ändå
De som inte ser vad där står så är det
"Them is very beautiful"
"Them hair is so long"

Vi åkte in nu på eftermiddan, vilken värme det var.

Vi tog de barnen som ville och behövde en dusching, de fick klä av sig och vi använde tvål för att göra dem så rena som möjligt. En kvinna från byn hjälpte oss även och lärde oss att barnen är så smutsiga att man måste använda stenar för att verkligen få bort smutsen, det såg konstigt ut när hon gned den mot deras armar men det  var ända sättet och man såg verkligen hur smutsen rann av dem.

Vi var bara tre stycken i banjara basti, tyvärr fick isabelle stanna hemma på grund av hennes illamående.

Det var som varje dag men jag var faktiskt i skolan idag, hjälpte barnen med matten och engelskan. Var stor skillnad från att springa runt, leka och måla.

En tjej som är väl runt 8-10 höll på att skriva ner en kort historia om en hund i sin bok. Men när vi behövde gå så kom hon till mig istället och frågade om jag ville höra den, var lite shockande att höra en sån ung flicka berätta en historia om en hund. Hon brukar gå i privat skola men just nu har de lov så därför kommer hon till oss, skönt att faktiskt kunna prata engelska med barnen då och då.

Jag kanske gör ett litet inlägg senare idag, vi ska iväg till banjara basti senare idag igen och duscha dem.

Här ser ni de två första getterna, Kabri och Bhuri, som skänktes av Gunni och Bengt till
två familjer i Banjara Basti. - se Getprojektet, under första fliken på AVI's hemsida

Detta är vad jag funderar på med pengarna som jag samlade in. Det är svårt att veta
var man skall placera pengarna, var de gör mest nytta. Det skall finnas en mening och
betydelse, skall göra skillnad.

Det är mycket svårt att veta var jag skall sätta pengarna på, det finns många barn
Vem behöver mest hjälp eller skall man ta lite till fler? Madan och Signhild hjälper
mig att hjälpa rätt. Så att jag inte "bara kastar pengarna i sjön".






Mer bilder på http://moaornberg.blogg.se/category/indien.html

Vårt internet har varit väldigt ostabilt de senaste dagarna, två svenska tjejer som har varit volontärer innan här är på besök just nu ett par dagar. De visade oss runt i Sikar, vi handlade massor och jag fick såklart vänta när tjejerna handlade kläder. Ingen skillnad mellan Sverige eller Indien, tjejer ska alltid handla kläder och ta lång tid på sig.

Vi skulle åka in idag, söndag till banjara basti och duscha barnen, borsta deras tänder men tyvärr blev en av tjejerna som hälsar på väldigt sjuk så vi kanske får ta det en annan dag.

Jag har inte kunnat göra något inlägg torsdag eller fredag på grund av internetet tyvärr, ibland har vi fått tillbaka det 5minuter och så har det dött medan jag skrivit. Bara fem dagar med idag kvar, det är både skönt och tråkigt. Man vill stanna och ta hand om barnen men också skönt att komma hem.

Saker vi har gjort medan internet varit borta och efter vi varit i Banjara Basti:
Vi har besökt Madan's fält som han äger, han visade oss vad de odlar där. Vi har solat, faktiskt första gången jag gör det sen jag kom hit. Vi lekte lite med henna, Jennifer målade väldigt fint på min hand. Killar bör bara ha henna på sig när de ska gifta sig men nu ville vi ju bara testa och det var såklart roligt, ska försöka ta en bild och lägga upp idag eller imorgon.

Vi hade även matlektioner där vi lärde oss hur man tillagar kyckling och gör efterrätt. När hon visade oss hur man tillagar kycklingen så börja det ryka jätte mycket när hon tog i löken och kryddorna så vi började gråta av det och fick gå ut. Detta var normalt och händer varje gång men det var väldigt roligt att man fick sån stark reaktion från röken som var blandad med lök/krydd lukt.

Jag kanske har glömt något och skriver lite mer senare om internet håller sig, om ni har frågor så kommentera bara här eller på facebook så svarar jag.

Eftersom Internetet har slutat att fungera igen, så sätter jag in
lite bilder som Tim skickat till mig i veckan. Kan inte berätta
något om dem, men man kan njuta av bilderna iallafall.

En sak som jag själv har reflekterat över, är att hur fattiga de än
är här i Banjara Basti så är de iallafall väldigt glada och nyfikna.

Vad kan jag säga, det var faktiskt inte lika varmt idag.. Tur för oss, men vi hade lika många barn som alltid. Kanske fler, trött blir man verkligen hade fyra barn på ryggen och ja... Alla på samma gång. Det går inte säga nej till dem och om man gör det så hoppar de upp ändå eller klättrar upp. Man ser att de verkligen vill leka, så jag tog de smällarna att anstränga mig mer än vanligt sen sova extra mycket i campen.

Vad vi gjorde idag var målning igen, tyvärr fick vi slut på papper och spela lite fotboll och några skulle såklart rida på våra ryggar etc. istället men någon sprang iväg med fotbollen när jag och jennifer var upptagna med barnen som klättra på oss så nu förlora vi en fotboll. Hoppas den kommer fram imorgon för vi letade verkligen men hittade inte den, innan vi åkte så hoppade vi lite hoprep.

Håller på rensa en av datorerna från virus och andra skadade filer, är uppe i 121 stycken på bara 6 minuter. Yaaay....

Känns som det blir varmare varje dag, när vi kom till banjara basti var det lugnt men sen skulle vi hämta alla barnen. Slutade med att jag hade tre-fem 8-11 åringar klättrande på mig, hade en på axlarna, en i famnen och ibland hade jag tre stycken på ryggen. När jag fick av en så hoppade en ny på, detta var hur min dag startade och jag blev väldigt trött direkt.

Vi delade ut mat och det gick faktiskt väldigt bra idag, de var lugna men sen har jag och Jennifer köpt kakor till barnen. Det blev lite kaos i början men med hjälp av Madan och Hinduläraren ordnade det sig, alla barnen fick vars en kaka och sen delade vi upp oss. 21 barn på "dagiset" och cirka 5-7 barn i skolan, Jennifer tänkte vara i skolan idag men jag kunde inte ta hand om så många barn ensam så hon stannade. Vi gav dem penslar och papper så de fick måla, tyvärr är många av barnen så unga att de lekte med vattnet eller färgen.

Vi hade såklart några väldigt duktiga målare också, några gav upp med målningen och spelade fotboll istället.


När vi kom hem till campen laddade jag ner virus program till datorerna och flyttade lite filer ifrån C-disken som var full. Pratade också med Madan om AVI's framtid och den nya byggnaden de samlar in pengar till.

Det är just nu helg och vi slappar för att förbereda oss inför veckan.

Jag har pratat med Madan om att kanske skaffa nätverkskort till två av deras datorer så att de kan använda trådlöst men han ville tänka på det först, så vi får se.

Annars är det inte mycket att säga förutom att det bara blir varmare, jag har faktiskt inte blivit solbränd än. Men jag har  cirka två veckor kvar.

Maten här är god, tyvärr äter jag aldrig så mycket. Fråga bara vänner, familj eller någon annan de kommer säga samma sak. Jag måste ändå säga att jag saknar kött, vi har bara ätit kött en gång sen jag kom hit och det var underbart. Håller tummarna på att vi får mer någon annan dag.

Jag och Jennifer har varit väldigt upptagna med barnen denna veckan. Vi har fler än vi brukar och många av dem är yngre så de kan inte vara i skolan än. Som tur är har AVI's egna hindu lärare kommit tillbaka (hon var sjuk innan). Vi låter henne ta skolan just nu när det är bara 5-7 barn där medan jag och Jennifer tar 10 eller fler barn till "dagiset" där vi leker med dem, målar eller gör simpel matte. Samtidigt har vi även Pretty med oss, hon gör allt lite svårare för hon vill ha uppmärksamhet hela tiden. Pretty är en tjej på 14 år som är både fysiskt och psykiskt sjuk, men hon är alltid glad när vi ger henne penna och papper eller sparkar en boll till henne. Men tyvärr drar alla barn i en samtidigt och vill ha vår uppmärksamhet också.

Internetet funkade inte på en vecka på grund av (jag gissar) kablar har fått en gnista eller något som har bränt kabeln. Det tog dem väldigt lång tid för att hitta felet och sen skaffa nya saker för att fixa det. Tyvärr får vi inte detaljerad information varför.

I torsdag satte jag upp en antenn till AVI's wifi så räckvidden ökade, nu kan fler rum här använda det.

Dessa senaste dagarna har varit tuffa, fler barn som betyder att vi måste ha nya aktiviteter och alla vill att vi bär på dem hela tiden. Vi har några barn som slåss, då måste vi både trösta den som blivit slagen och gråter samtidigt som vi måste säga till den som gjorde det. Just nu känns det också som det blir varmare varje dag, som gör oss ännu tröttare.

Vissa dagar kommer jag bara lägga ut bilder på barnen eller vad vi har gjort, andra dagar kommer jag skriva lite mer som idag. Beroende på hur jag mår och om jag har tid, ganska roligt hur jag bara hade hållit i två bebisar innan jag kom till banjara basti. Nu får jag tre bebisar i famnen varje dag känns det som.

Inatt hade jag även en vildkatt inne på rummet, jag gick för att borsta tänderna och när jag kom tillbaka rusade en katt ut från mitt rum och puttat ner saker.

Internet har äntligen tillbaka. Jag ska försöka berätta kortfattat om den veckan som jag inte har sagt någonting på.

Jag och Jennifer(den andra volontären här) har försökt dela upp barnen, äldre barnen till skolan och andra hälften till "dagis" kan man kalla det. Ibland är det omöjligt, de flesta dagarna går det ganska bra. Men många stora systrar har en bebis fast klängande på dem och på grund av det väldigt svårt att plugga i skolan.

Vi hade en belgisk familj på besök. En mamma och pappa med deras två söner som var 8 och 4 om jag kommer ihåg rätt. De var här bara på söndagen, måndag och tisdag sen åkte de igen. De hjälpte oss i banjara basti med barnen, väldigt skönt med hjälp men tyvärr blev det bara fler barn för att vi var fler.

Vissa dagar är kaos, vissa är lugna. Ibland har vi bara 4-5 barn i skolan och 5-10 barn i dagiset, det känns som föräldrarna bara ger över sina bebisar till oss hela tiden. Jag är väldigt ny med att hålla bebisar men det har gått väldigt bra ändå, det är svårt att förklara allt.

Vi har haft lektioner med Madan, om deras religion, kvinnosynen och dessa "caste system" som finns här. Väldigt intressant och det är många saker man inte hört innan eller bara vetat lite om.

Hej, det var nästan en shock att komma dit idag. Var fler barn än man trodde och många av dem hade inte kläder, några hade bara en tröja.

Funderar om jag ska åka in någon av dessa dagarna och köpa kläder/leksaker till dem.

Vi fick en rundvisning av stället medan barnen klängde sig fast på oss, man ville hålla dem alla men tyvärr har man bara två armar och man klarar inte hålla dem hela tiden.

Efter rundturen fick de tvätta händerna och ansiktet, när de var klara med det så fick de mat av oss.

Vi åkte lite tidigare därifrån idag så vi kunde fixa simkort till min mobil och handla lite saker som vatten och tvättmedel. Tyvärr ger de inte ut simkort just nu, får komma dit någon annan dag.

Många från indien verkar vara förvånade att se en kille med långt hår. Barnen från banjara basti kalla mig nikki och frågade om jag var släkt med någon som hette nikki, nikki var en annan volontär för ett tag sen som också hade långt hår och kom från spanien om jag kommer ihåg rätt.

Vi ska även bestämma vad vi vill jobba med idag när vi är där, jag funderar på att lära ut engelska. Men vi får se.

Hoppas ni alla har det bra i sverige. Indiska klockan är fem timmar förre, om ni vill ha tag på mig skriv gärna på facebook så kommer jag svara.