timsvolontarresan och hem igen.

Det är för bland annat dessa underbara barn jag försöker få i hop pengar. De skall få chansen att ha det som jag och andra i Sverige. De skall kunna gå i skolan och ha mat på bordet. Det borde vara alla barn i världens rättigheter.


Jag blev nominerad av en god vän, fick reda på det samma dag jag skulle resa upp.

Att bli nominerad av någon är ett stort betyg på att man har lyckas med det man vill få fram. Jag vill kunna hjälpa barnen nere i Banjara Basti så att de kan få samma rättigheter som jag att få gå i skola och att äta varje dag, att de skall kunna välja själv hur deras liv skall utvecklas.

Jag åkte upp 80 mil tur och retur bara för att få lära mig att tillhör man inte en speciell grupp så har man inte en chans. Jag tillhör inte pingstkyrkan alltså skulle jag inte kunna vinna ens om jag stod själv som nominerad. Inget ont om dem nu utan detta är hur jag kände det när de tog emot mig.

Jag undrar bara varför de lät mig bli nominerad??? Vi var några stycken som bara stod där och inte visste om vi vunnit eller ej, vi skulle vara där kl. 18,30, då fick vi reda på var vi skulle stå. Sen fick man vänta till kl. 22,00 då denna gala började, det var tre äldre som vann. Duktiga människor, det misstror jag inte men om det är en ungdoms gala varför vann ingen av ungdomarna då? Borde man inte prisa de unga så att de fortsätter denna väg, med bra uppmuntran?

Ingen av oss andra fick berätta vad vi gjort eller hade för drömmar, vi blev bara bortskuffade. Dem jag stod med hade så myckert att berätta men ingen som lyssnade. Vi var ingenting! De visste att jag var sjuk, men brydde de sig om att jag skulle resa så långt bara för att bli så tråkigt behandlad, de kunde åtminstonde bjudit på en läsk!!! Skulle inte villja tillhöra en grupp av människor som gör så mot andra. De andra var inte heller så glada.

Jag tackar min mamma och flickvän som trodde på mig och även Anna, ni tror på mig och jag kommer inte att svika ert förtroende. Jag kommer att kämpa vidare, jag hade tagit dessa prispengar om jag vunnit och gett dem vidare, det är vad jag tror på.

Vem vet kanske blir jag nominerad till något annat och vinner stora pengar så att elevhemmet kan byggas färdigt.
Mina drömmar kan ingen ta i från mig, bara pengar som jag hellre hade gett vidare till "mina barn" istället för till bensin pengar för en otroligt lång resa eftersom min kropp inte gillar att bli plågad så länge. Nu kommer det att ta några dagar innan jag blir okej igen.
Nä sommaren har precis börjat och jag kommer nog på något som kan hjälpa mitt mål att komma framåt. Jag har många här som stöttar mig och det känns kanon fint. Tack för att ni tror på mig.

Livet är för kort för att bli sur och vresig som mamma säger.

Planering, planering och planering. Det är mycket som ska klaffa och mycket som ska ordnas innan det är dax att resa. Har jag glömt något eller har jag allt klart? Många som vill hjälpa mig och det är jag tacksam över. Många har hjälpt mig med bidrag, vänner, familj och fästmö. Tyvärr måste man ha massor med pengar för att hjälpa andra, jag letar alltid efter med bidrag och nya sätt att tjäna in mer pengar till resan.

Fick en mail från Madan Singh han skrev att jag är välkommen ner till Indien och han är väldigt tacksam över att jag kan datorer bra. Han vill att jag ska hjälpa honom med de datorerna de har på AVI´s området. Men han undrar även om jag kan hjälpa lokalbefolkningen med dator kunskaper. Jag ska nog göra massor av andra saker, som att ta hand om barnen eller hjälpa dem bygga upp något där. Det är bara vänta och se.

Resan går av staplen den 23 feb. jag åker ifrån Köpenhamn och flyger till Helsingfors där jag får byta plan till Dehli. Är framme på morgonen. Där blir jag sen hämtad och får åka bil till AVI.  

Ska bli spännande att få träffa denna nya kulturen, deras lokalbefolkning och även andra människor som reser dit för att hjälpa.

Malin Nordlund har tagit dessa bilder nere i Banjara Basti. Denna tjejs blogg hittade jag på nätet när jag letade information.

Underbara bilder, ska bli kul att åka ner.

Jag hade tänkt mig att göra ett spel som projektarbete i 3an. Tyvärr ändrades planerna och jag beslöt mig för att göra en volontär efter läst några ideer om bra projektarbeten, det tog ganska lång tid innan jag faktiskt hittade en bra hemsida som hade en students priser, jag har inget jobb och har bara skolan så priser var alltid viktigt. Det kostar cirka 8-11 tusen beroende på hur många veckor, hur bra tur jag får med flygkostnader, vaccin och försäkring.

Hemsidan www.volontarindien.se var en otroligt bra hemsida, priset var lägre än alla andra, man fick kontakt med personalen med både telefon och email väldigt enkelt. De stöder dessutom gymnasie-projektarbeten och deras personal pratar svenska, det är alltid en bonus.

Jag har skrivit till några ställen, några organisationer som Lions, tidningen och radion. Hjälp med pengar kan alltid vara bra, jag ska åka hur det än blir. Kvittar hur mycket pengar jag får in, men desto mer gåvor jag får desto bättre för mig och mer saker kan jag ta med mig till barnen eller köpa saker till dem där.

Många äldre kanske inte tycker 8-11 tusen är så mycket, men för en student som bara har skolan är det väldigt mycket, men jag måste ju dra nytta från personer jag känner och få hjälp från dem. Som min mamma, hon är en bloggare, facebookare och twittrare eller vad du vill kalla det, hon har väldigt många som följer hennes hemsidor och hennes bakelser så varför inte ge ut lite reklam på hennes sidor?

Om jag har tur får jag några kronor från snälla personer som skänker till mig men som alla vet, det räcker inte bara med reklam. Jag måste ha något att tjäna pengar på, där har vi en till nytta som jag kan låna från min mor. Hennes bakelser är gudomliga, visst jag äter dem så ofta att min mage är full hela tiden, tyvärr..... Men andra kanske vill ha tårtor, bakelser eller bullar och såklart, jag hjälper henne med allt detta. Jag kan inte bara sitta bredvid och göra ingenting, jag har ofta fått göra det och hjälpa med det där. Olika saker man måste göra när man bakar, så jag är ganska van vid det redan.




Min mammas bidrag till världens barn. Den auktionen gav 6500 kronor till insamlingen.



Nu har jag reklam, jag har något att sälja, jag har kanske personer som skänker pengar, jag har min planering och en del vaccinationer att göra + se så min hemförsäkring gäller i Indien eller om jag måste köpa en reseförsäkring.