Ja jag har ju inte bara tjejer som stöttar mig, jag har även killar och en av dem är Olle Ridegård. Det är en kille som har arbetat med mamma och pappa. Han är väldigt ofta på besök hos oss, han påminner lite om min morfar. Är lika snäll och väldigt snäll mot alla våra djur. Han har också stöttat mig hela vägen, han skulle säkert tycka att det var kul att åka ner till Indien. Får försöka att locka ner honom.

 

 

 

Lite blandade bilder från min resa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vill visa lite av  Madan Singh's bilder på elevhemmet. De ser så glada ut när

de arbetar. Kanske inte så modernt men det ser ut att bli fint.

 

 

Ja Jeanette Lilitha Bencze heter en annan tjej som har stöttat mig hela tiden och spridit mitt budskap eller vad man kan kalla det. Hon är en prästinna och har skrivit en bok, vem vet hon kanske skriver en bok om mig en dag :)

 

Det verkar som att just häxor gillar att hjälpa andra, eller som mamma säger. Vi är skapta för att hjälpa varandra. Ni kan läsa om henne i hennes egen blogg som ni hittar HÄR. Det är svårt att skriva så jag hoppas att ingen tar illa upp, då jag försöker visa att jag är tacksam för all hjälp jag får för att kunna hjälpa.

 

Hade varit kul om jag fick alla som hjälper att resa ner och se själv hur fint där är.

 

 

 

 

 

 

Ja skulle ju skriva lite om alla er som stöttar mig i min kamp för Banjara Basti. Här är en tjej som har åsikter och väldigt bra sådana. Hon är i sin bästa ålder enligt henne själv och så har hon tre underverk och en sambo. Varje månad skänker hon till någon eller några behövande och jag har fått min beskärda del till barnen i Banjara Basti.

 

Om alla hade varit som denna tjejen som heter Linda Åkesson så skulle vi inte ha några fattiga. Det är svårt att länka till hennes bloggar då de försvinner. Jag hoppas att jag lockat henne så pass att jag får henne att ta med sin familj och besöka Banjara Basti själv. Tror att hon hade gillat detta. Detta är också en av min mammas vänner.

 

 

 

 

Det var allt för idag, hoppas ni har en trevlig kväll.

 

 

 

Min mamma har många fina vänner, hon brukar säga att man ser vad man är för någon person genom att titta på sina vänner. Alltså måste jag ha en väldigt fin mamma, fast det visste jag redan.

 

Många av dessa vänner har stöttat mig genom start, insamlingar, resan fram till nu. Det blir bara fler och fler. En tjej speciellt har följt mig från starten och nu har hon skrivit om mig i sin blogg, att man kan få ihop så mycket fint om mig är lite ofattbart. Jag är 18 år och har precis börjat fatta vad som händer i världen.

 

Tänkte göra en presentation av de som sticker ut av hennes vänner, så jag börjar med Marita, enligt mamma en riktig häxa. Som bryr sig om alla andra och i mellanåt glömmer sig själv. Hon har två barn och en hund Lollan. HÄR inne kan ni läsa hennes ord om mig och passa på att läsa hennes blogg. Intressant och rolig läsning.

 

Det inte bara pengar som räknas i en "insamlings kampanj" som jag gör, utan alla dessa snälla människor som hjälper till att sprida detta. Hur skall man annars veta att andra har det svårt och att man kan hjälpa till. Jag tackar Marita, och hoppas att hon har det bra.

 

 

 

 

 

Jag har hamnat i Tidningen igen. Var hos min flickvän när mina föräldrar ringde och sa att jag var i tidningen. Det är kul men blir samtidigt lite rädd att ni skall tröttna på mitt nylle. Mitt motto är att få så mycket hjälp till "mina" barn i Indien. Inte att försöka spränga antal bilder i tidningen. Fast jag erkänner det är kul. Helst nu när jag fått en hund också ( syrrans hund )

 

Nä jag är tacksam för allt intresse som handlar om mej och Banjara Basti. Ju fler som fastnar för de underbara,

glada barnen där nere, ju gladare blir jag.

 

Jag visar här iallafall minhelside bild och hoppas att detta för något gott med sig.

 

Detta är speciellt, veckans hjälte.........passar inte in på mig. Jag är ingen hjälte utan en vanlig kille som vill göra något bra. Aftonbladet ha iallafall en härlig inställning, de tar fram alla möjliga människor och visar att  jorden är i goda händer. Ett minne för livet.