timsvolontarresan och hem igen.

Ystad/Rögla.

Innan han blev sjuk drömde Tim Fredholm om att flytta till USA för att spela amerikansk fotboll. Nu vill han rädda världen. Som ett första steg gör han sitt projektarbete som volontär i Indien.

För fem år sedan började Tim Fredholm från Rögla känna sig ovanligt trött. Kroppen gjorde ont vid ansträngning och det blev bara värre och värre. Efter otaliga läkarbesök har han fått veta att han har en muskelsjukdom, men exakt vilken är ännu inte klarlagt.

– Det var jobbigt i början. Folk trodde att jag bara var en lat tonåring innan läkarna sa att jag var sjuk. Nu har jag lärt mig leva med det, berättar han.

Taekwondon och den amerikanska fotbollen fick strykas ur kalendern. Att träna med smärta och trötthet fungerade inte. Och drömmen om att som 15-åring åka till USA för att lira boll krossades.

– Jag får undvika det jag mår dåligt av. Bra dagar kan jag gå i tio minuter, sedan mår jag rätt dåligt. Anstränger jag mig för mycket blir jag liggande i flera dagar, säger han.

I början drog han sig undan och tyckte att det kändes pinsamt. Efter något år orkade han berätta för vänner att han var sjuk. I dag möts han av acceptans, och Tim Fredholm tycker själv att han blivit mer förstående.

– Framför allt för folk som är sjuka. Innan har man inte vetat hur det känts.

Nu läser han sista året på John Bauergymnasiets IT-linje i Ystad. Hans nya dröm är att rädda världen, sakta men säkert. Starten blir en volontärresa till Indien.

– Förra terminen gjorde jag praktik jag på ett pc-företag i Tyskland. Där fick man verkligen känna på arbetslivet. Nu ska jag som både praktik och projektarbete fixa datorer och hjälpa barn, äldre, handikappade och mödrar som har det svårt, berättar han.

Fattig by

Den 23 februari lämnar Tim Fredholm Sverige för drygt tre veckor i Banjara Basti. Med hjälp av familjen har han samlat ihop de 12 000 kronor som behövdes till resan. Nu försöker han få ihop så mycket som möjligt i fickpengar för att kunna köpa saker till behövande på plats.

– Det är en fattig by som räknas som soptipp i Indien. Jag är nervös för allt kan man säga. Men jag har alltid gillat att hjälpa till, jag är uppfostrad så. Som student har man inte så mycket tid eller pengar, men nu kom chansen, säger han.

Sjukdomsmässigt hoppas han att det ska gå bra.

– Man har sina dagar när man är trött, men det har alla. Jag är inte ledsen mer – jag lever ju, och det är ett plus, konstaterar han.